2012-02-29
12:51:50
För jag vänder aldrig blicken bakom mej. Så brinn historia, brinn! Och svaret på din fråga blir alltid, nej!, du betyder ingenting!
det är frestande när man värkligen vill vara med någon att nöja sej med småsmulor - så små att det är pratetiskt nära ingenting - av det man igentligen vill ha. Snälla glöm inte vad det kostar. kom ihåg vad det var ni var ute efter och nöj er inte med mindre!
för de är just vad du gör nu, nöjer dej med små smuler. som precis alla säger du är värd något bättre. Och håller med flera om att de finns inget här för dej att hämta. snälla nöj dej inte med små smulor!!
2012-02-29
10:48:43
They call me heartbreaker, but you can call me baby
är i kalmar med min underbara dogge. fattar igentligen inte vad vi gör här? eller jo de vet jag ju iofs, är så himla impulsiv och älskar bilresor så vi åkte ju med lalleh i söndags kväll/natt. men resten fattar jag faktiskt inte. tänker inte sätta min fot här igen föräns lalleh fått egen lägenhet så jag kan sova med henne ist, vilket jag tyvärr inte gör nu. åååh är så j*vla irreterad bara. men de löser sig nog, vilket de alltid gör?
2012-02-28
20:55:21
back on track?
pratade ju om att starta en ny blogg nu när nya året kom. och det ska jag väl antagligen fixa också, har bara helt enkelt inte haft suget, eller orkat fixa med den nya designen på den andra bloggen. visst skulle jag kunna blogga här, men det känns som jag vill lägga det bakom mig istället, låta de förflutna va och börja om.
olivia sa till mig för någon dag sen att hon tyckte jag skulle börja blogga igen, så har funderat mycket på de, så för att få igång suget igen tänkte jag små blogga lite här tills den andra bloggen är färdig!
de har hänt så otroligt mycket dom här månaderna, både på gott och ont. massa nya ansikten, massa nya upplevelser. åh idag är en sån där dag då jag bara har suttit och funderat. vad fan jag ska göra med mitt liv lixom? inte för att jag ogillar hur jag har det nu. men det känns som man blir stor så snabbt. när man var mindre gick det ju hur långsamt som helst. men nu blir jag fucking 20 iår och de känns som jag typ fyllde 18 igår? vad händer med tiden? åh pojkvänn, när ska jag bli mogen för det? eller just nu känns de nog som jag faktiskt kanske är det (åh just nu, är just nu jag kan ha hunnit ändra mig tills imorgon) men hur ska jag lyckas åh inte tröttna, åh lyckas att släppa in någon utan att undermedvetet bygga upp en mur? äsch, den som lever får veta nu blev jag trött på att vara så jävla seriös. tar dagen som den kommer, åh allt löser sig så småningom ska ni se. puss så länge
