Även jag har känslor
Jag kommer aldrig i hela mitt liv glömma denna tjejen.. Vi har lärt oss så mycket av varandra.. Bott tsm i 8månader.. Ställt upp för varandra/hjälpt varandra.. Jag tycker det är grymt orättvist, för sophie du var en sån vacker människa, du spred ett ljus omkring dej & jag skattade dej högt.. Det fanns inget ont i dej, inte någonstans.. När jag tänker på dej är jag stolt i blicken men samtidigt gråter jag inombords.. & det gör jag varje dag.. För när äns bästa vän försvinner ifrån en läker inte såret..
Jag minns det som igår, jag fick sms från en vän som frågade hur det stog till med sophie, om hon levde.. Jag tänkte att det är klart min älskling lever annars hade jag ju vetat något.. Jag får sms på sms, nu blir jag fundersam.. Ringer upp sophies mamma & ber att få prata med sophie.. Jag hör henns röst, så tom, så skör säga : sophie finns inte mera.. Jag fick panik & visste inte vart jag skulle ta vägen, så även om sophies mamma kanske behövt något stöttande ord, slängde jag bara på luren i örat på henne. För jag förstog inte bättre, & fattade ingenting.. Jag satte mej på sängen, tårarna forsade ur & jag tänkte nu är det slut.. Vänner ringde & frågade om dom skulle komma över.. Även om jag behövde de så hade jag ingen lust, jag ville vara själv, ensam för all framtid..
Det är tack vare markus som jag inte fortfarande ligger hemma på mitt rum, för även när jag ville vara själv, när jag inte åt något, drog han upp mej & tog med mej.. Han fanns värkligen där & för det är han guld värd.. Jag vet ärligt talat inte vart jag hade stått annars idag.. Nu försöker jag leva för henne & hoppas på att hon har det bättre..
R.I.P SOPHIE LOHEDE
Jag minns det som igår, jag fick sms från en vän som frågade hur det stog till med sophie, om hon levde.. Jag tänkte att det är klart min älskling lever annars hade jag ju vetat något.. Jag får sms på sms, nu blir jag fundersam.. Ringer upp sophies mamma & ber att få prata med sophie.. Jag hör henns röst, så tom, så skör säga : sophie finns inte mera.. Jag fick panik & visste inte vart jag skulle ta vägen, så även om sophies mamma kanske behövt något stöttande ord, slängde jag bara på luren i örat på henne. För jag förstog inte bättre, & fattade ingenting.. Jag satte mej på sängen, tårarna forsade ur & jag tänkte nu är det slut.. Vänner ringde & frågade om dom skulle komma över.. Även om jag behövde de så hade jag ingen lust, jag ville vara själv, ensam för all framtid..
Det är tack vare markus som jag inte fortfarande ligger hemma på mitt rum, för även när jag ville vara själv, när jag inte åt något, drog han upp mej & tog med mej.. Han fanns värkligen där & för det är han guld värd.. Jag vet ärligt talat inte vart jag hade stått annars idag.. Nu försöker jag leva för henne & hoppas på att hon har det bättre..
R.I.P SOPHIE LOHEDE
Kommentarer
Trackback
