Funderingar?
Jag vet inte alls hur jag känner längre. Jag är tveksam, Väldigt tveksam. Det var ju inte såhär det skulle bli? Eller var det de, är det inget mer än såhära? Frågor i huvudet som växer sej allt flera för varje dag känns det som. Jag undrar oxå hur du känner? Jag vet inte om jag är en person som såras lätt, men sakerna du gjort, sakerna du får mej att tänka på. Det känns som du tar mej förgivet & att jag förlåter dej för lätt. Som att jag ser på när allt faller ner igen utan att ha orken att göra något åt saken. Jag kanske borde tänka mer på mitt eget bästa & prioretera bort dej om det inte blir bättre? Men det känns ändå som jag behöver dej så himla mycket för att kunna överleva osv. Jag vet inte, jag vet ingenting längre. Jag vill bara att båda ska vara lyckliga & att allt ska vara bra, är det för mycket begärt? ..
Kommentarer
Trackback
