nu är det...
...ett tag sen vi sågs & mellanrummen blir allt större min vardag är dubbelt så grå & det skaver någonstans i hjärtat. Märker du inte att trädet vi sitter i inte längre blommar & din gren är på väg bort ifrån min. Växer man värkligen ifrån varandra trots minnen & löften. Det här var ju någonting speciellt det sa du ju själv. Men jag kanske ska se lite mellan fingrarna på allt du sagt även om de gör ont & jag ber dej värkligen inte att komma tillbaka vår tid är över nu. Jag vill bara att du ska komma ihåg mej...
Kommentarer
Trackback
