what about it?
det säg ju att allt har en mening. att sanningen varar längst. men varför känns det så fel då att vara ärligt, de gynnar inte mig eller någon annan? och när man ljuger då, de är ju exakt samma sak. så vad är igentligen sanning? och är det meningen att man inte alltid ska vara ärlig? jag blir så jävla knäpp av att tänka på allt de hära. och ska nog sluta bry mig istället! det kanske är så det ska vara, att man ska vara känslokall? jag var de förut, och jag kan ju säga att på den tiden var allt fan så mycket enklare. visst jag var kanske aldrig riktigt lycklig även om jag trodde de, men jag var heller aldrig sårad...
Kommentarer
Trackback
